Frågorna runt 3G är många och debatten går allt högre samtidigt som den blir alltmer hätsk och infekterad. Orsaken till att debatten formligen skenar iväg och spårar ur allt snabbare är att de båda sidorna inte diskuterar samma sak!
Vi kan dela upp debattens aktörer i två parter, å ena sidan industrin samt politiker som vill införa den nya tekniken, å andra sidan forskare och befolkning som är tveksamma eller direkt motståndare.
Tillverkare samt mobiloperatörerna hävdar att tekniken är ofarlig och hänvisar till SSI - Statens Strålskyddsinstitut. SSI är en liten myndighet där stort sett tre personer genom åren yttrar sig i frågor om elektromagnetiska fält. SSI har som uppdrag att bevaka samhällets intresse av såväl radioaktiv strålning, röntgen, ultraviolett ljus som elektromagnetiska fält (s.k. icke-joniserande strålning). Man kan tycka att SSI borde ha som främsta mål att skydda befolkningen från risker, men snarare så har man upprepade gånger, framförallt på senare tid, klart och tydligt klargjort i skrift och i tal att några risker av strålning från basstationer absolut inte kan finnas. SSI har i flera sammanhang betonat "värdet av sitt goda samarbete med operatörerna". SSI har envist hävdat att eftersom gränsvärdena inte överskrids så finns inga risker. Vi återkommer till gränsvärden lite längre ned i texten.
Operatörerna hänvisar till att de bra följer de lagar och regler som finns samt de avtal de slutit med PTS - Post och Telestyrelsen. PTS har satt upp långt gående krav på operatörerna vad gäller täckning, dvs. att det ska gå att ringa med 3G exakt överallt, man pratar om 99,98% täckning. PTS anser att det är positivt för samhället med ett sådant krav på täckning och har därför underlåtit att ta betalt för licenserna, i andra länder såldes licenserna för tiotals miljarder kronor styck. I Sverige fattade några byråkrater på PTS ett beslut som skänkte bort tiotals miljarder kronor av skattebetalarnas pengar, är det rimligt i en demokrati? Eller styrs vi numera av en byråkrati som varken är folkvald eller möjlig att kontrollera? Hur vet vi att PTS eller SSI inte går i industrins ledband?
Politikerna hävdar att 3G behövs för att "rädda" vår telekomindustri (läs Ericsson). Det är lite konstigt, för ett år sedan skulle vi ha 3G för att det var framtiden! Nu ska staten agera livboj igen, har man inte lärt sig att "varvsstöd" inte räddar varken jobben? Varven gick i graven till slut trots alla stödpengar, samma sak lär hända om politikerna börjar pumpa in pengar i Ericsson.
* 3G skapades i en tid då IT-ballongen svällde fortare än man hann räkna nollorna på framtida vinster!
* 3G projekterades då GSM formligen exploderade i användning runtom i världen, alla skulle ha en "nalle"!
* 3G skapades då datorindustrin fortfarande redovisade 40-60% ÖKNINGAR av vinsten varje kvartal...
3G kom till som idé i en tid då datorerna sålde som aldrig förr, datormarknaden expanderade 30-60% per år och vinstökningstakten bara ökade… Telekomindustrin växte så det knakade, man hann aldrig bygga datornätverken så fort som behovet ökade. IT-marknaden såg sitt ljus och växte med raketfart, snabbare än någon överhuvudtaget förstod. Internetbolagen slog alla börsrekord, stort sett varje dag. I denna tidsanda skapades 3G, man tänkte att om man slår ihop datorn, internet och mobiltelefonen så borde man väl få en alldeles ooootrolig guldkalv? Tre fantastiskt växande marknader i ett - 3G!
Sedan gick luften ur ballongerna, IT-bubblan brast som det så vackert heter, internet bolagen redovisade förluster minst lika häpnadsväckande som de utlovade vinsterna... Den "nya ekonomin" visade sig vara en ren bluff, en riskkapitalists våta dröm, en dröm som blev en mardröm. Mobiltillverkarna måste vänja sig att sälja telefoner som ersätter de som gått sönder, att sälja till befintliga kunder på en marknad som är mättad. Några nya kunder finns inte. Datorindustrin går på kryckor och tvingas också vänja sig med en marknad som inte längre växer, som inte längre betalar vad som helst, som börjar ställa kvar på att levererade datorer och program faktiskt också inte bara ska FUNGERA utan även vara lönsamma att använda!
Summan av kardemumman är att 3G satsningen byggdes på tron på tre snabbväxande marknader: telekom/trådlöst, internet/webben, datorn. Tanken var givetvis att slår man ihop dessa tre guldkalvar så måste resultatet bli fabulösa vinster. Resultatet vet vi redan, alla tre grundfundamenten till 3G har fallit ned platt på marken och kämpar för att överleva. 3G står på synnerligen rutten grund.
I en artikel publicerad i Svenska Dagbladet 2001-05-21 kåserade jag om 3G ur teknisk och ekonomisk synvinkel, jag förutspådde då att 3G skulle leda till spektakulära konkurser. I dagsläget har vi sett början till slutet för ett antal företag, inklusive Ericsson. Det finns egentligen bara ett fel med Ericsson, chefer som saknar sunt förnuft. Ericsson slaktas till döds av sina chefer medan Nokia överlever tack vare sina chefers beslut. Våra kära folkaktier Telia och Ericsson vattnas ur lika fort som våra pensionspengar… Ericsson satsar envist alla kort på 3G, man har sålt iväg eller slaktat det mesta av produktionen - man kan inte längre tillverka själv, tror man. Man påstår att man behåller "kärnverksamheten" men även där slaktas det. Det enda som verkar bli kvar är 3G, samtidigt som min bedömning är att det är 3G man borde ha gjort sig av med. Ericsson upprepar samma misstag med att sälja sin tillverkning som den svenska teveindustrin gjorde på sjuttiotalet, man skulle behålla utveckling och konstruktion och låta andra tillverka, det slutade med att andra gjorde alltihop. 3G kommer att bli en tummetott.
Många har upprörts över antalet master för 3G, man har pratat om tiotusentals master och ca 40 000 basstationer totalt i landet. Man kan ju fråga sig varför PTS och politikerna tror att det ska bli billigare för konsumenterna om man bygger fyra kompletta nät, fyra gånger så många basstationer som egentligen behövs?
Förutom PTS och politikers naiva syn på den "fria marknadens konkurrens" så finns det tekniska skäl till varför det blir så många basstationer. GSM byggdes för 900 MHz, samma frekvensområde som det analoga systemet NMT900 (som fanns här i norden men inte i övriga världen), då allt fler användare skaffade sig en GSM telefon tvingades man söka efter mer frekvensområde att använda, lediga frekvenser kunde skapas runt 1800 MHz, vi kallar det idag för GSM1800. I och med den högre frekvensen uppträder strålningen allt mer som ljus och går alltså rakt fram mellan sändare och mottagare. Strålningen studsar på mark, kullar och byggnader men dämpas i hög grad genom alla material. Då 3G använder ännu lite högre frekvens, ca 2000 MHz så blir dessa förluster allt större, man klarar helt enkelt inte att sända 3G signalen mycket längre än några kilometer medan man för GSM900 kan nå flera mil. Bara detta gör att masterna för 3G måste stå åtminstone 3ggr så tätt som GSM900. Dessutom har vi alltså fyra operatörer istället för tre.
Det påstås att fler master är bättre eftersom man då kan sänka styrkan på sändaren för varje mast. Detta är sant men ändå felaktigt. Effekten kan typiskt vara 10 watt istället för 50 watt, men då avstånden till närmaste mast krymps till någon eller några kilometer kommer detta att kompensera den lägre effekten. Om man istället tänker på vad man behöver åstadkomma så blir detta otvetydigt klart, man vill ha bättre täckning (täckning är bara ett annat ord för tillräcklig strålningsstyrka) och då måste man öka fältstyrkan. Då man pratar om täckningskrav så talar man faktiskt om ett krav på en exponering av människor för mikrovågsstrålning av "tillräcklig styrka". Styrkan som behövs är styrd av hur känslig radiomottagaren i mobiltelefonen kan göras, denna fältstyrka måste sedan finnas för 99,98% av befolkningen enligt de avtal som skrivits.
När man normalt pratar om fältstyrka (V/m, dBm, dBmV/m) så pratar man om enskilda sändares bidrag, inte om den totala mängden energi i luften. Det är naturligtvis så att varje ny sändare tillför ytterligare effekt och därmed än mer strålning till vår omgivning. Det spelar egentligen inte någon roll hur stark en ny sändare är, den tillför ju ytterligare mikrovågsstrålning. Alldeles oavsett vad man nu tror om hälsoriskerna så är alltså påståenden om att "fler ger mindre" helt enkelt grundläggande felaktiga. Begreppet "täckning" motsvarar ett krav på att fältstyrkan är tillräckligt hög för att telefonerna ska fungera, när fler basstationer införs är det en strävan mot en bättre och jämnare täckning och därmed fältstyrka. Det hela blir tydligare om man betraktar hur många sändare som används och den sammanlagda effekten, om man har tre gånger så många basstationer kanske effekten per styck sänks till hälften, totalsumman ökar.
Ett påstående började användas och spridas för ett år sedan, kanske främst av SSI samt operatörerna. Det lyder så här: eftersom radio och tevesändningarna är så ofantligt mycket starkare och inga har klagat på dessa så måste mobilbasstationerna vara harmlösa i jämförelse. Men hur kan man tro att 3G ofarligt därför att folk inte klagar på tevesändningarna?
En typisk 3G basstation kommer att sända med 20 watt per frekvenskanal och antennriktning, detta betyder att en typisk "sajt" (basstation) totalt kommer att sända med flera hundra watt. En typisk 3G basstation kan förväntas ligga i medeltal på 3 kilometer avstånd, medan en typisk tevesändare i medeltal ligger närmare 100 kilometer från varandra. En TV2 eller TV4 sändare kan sända med 50 000 watt, vilket är en hel del, men antennerna sitter högst upp på en 300 meter hög mast. Tack vare mastens höjd kommer tevesändningarna och FM radiosändningar att spridas ut över en mycket stor yta och fältstyrkan över hela den ytan kommer att vara förvånansvärt konstant. Om man mäter på ett mycket stort antal platser i städer och på landsbygd blir det fullständigt uppenbart att fältstyrkans toppvärde för varje kanal (FM, TV eller för den delen GSM) ligger på 40-70 dBmV/m. Detta syns tydligt i s.k. spektrumanalysatorers grafer, det som inte syns är totala summan av fältstyrka från alla sändare sammanlagt! Där blir det mycket tydligt att GSM900 totalt dominerar det radiofrekventa spektrat, antalet sändare ger korta avstånd samt antalet frekvenskanaler medför en sammanlagd effekt som näst intill alltid överstiger summan av alla FM och TV kanaler tillsammans för platsen!
Påståendet att teve och radio visar på att GSM eller 3G är ofarligt är alltså inte ens tekniskt korrekt.
Att påståendet sedan är rent nonsens logiskt sett är självklart. Att påstå att PCB är ofarligt därför att ingen klagat på formaldehyd skulle knappast fungera. Att påstå att en motorcykel är ofarlig därför att ingen klagat på tåg vore lika löjligt. Varje enskild källa måste beaktas var för sig i sitt korrekta sammanhang, annars blir det bara dimridåer som läggs ut - med flit. (SSI läs och lär).
För att ytterligare kullkasta detta argument kan man bara konstatera att reklamradio, närradio, P4 är relativt nya fenomen som bidragit till klart mer effekt i luften. Även tevesändningarna har ändrats markant under de senaste tio åren, TV4 startade sina marksändningar och införde därmed en ny tradition att sända teveprogram inte bara på kvällarna utan dygnet runt. Även TV1 och TV2 har följt efter och sänder idag en stor del av dygnets timmar. Att elöverkänsliga successivt mått sämre under 90-talet, att vi har mer utbrändhet och sjukskrivningar kanske till viss del har sin grund i denna allmänt ökande exponering för radiofrekventa fält i vår omgivning? Att sedan GSM tillförde en enorm och radikalt förändrad radiomiljö, en större förändring av radiofrekvens än något annat de senaste hundra åren, skulle vara ofarligt på grund av något annat som också byggts ut, det är löjeväckande.
Det faktum att SMS är populärt är inte ett skäl att tro på 3G. SMS används i huvudsak av för att det är billigare än att prata, men det är ju bara billigare om man bortser från kostnaden för tiden att skriva meddelandet istället för att prata med personen. Det vill säga, om man är student, arbetslös, ledig eller på annat sätt inte "kostar" något för den extra tid det tar att skriva SMS, tja då sparar man några kronor. Men är det inte väldigt konstigt att en GSM operatör tror sig tjäna pengar på att en kund betalar MINDRE?
Att SMS trots allt är lönande för operatören beror till största delen på att SMS skickas på en kanal som annars till stora delar är outnyttjad. SMS skickas inte på de värdefulla kanaler som används för rösttelefoni utan på den kanal som används mellan basstation och telefon för att skicka ringsignal och annan teknisk information. Detta innebär för operatören att SMS är ett extremt billigt system att sätta upp och driva. Dessutom innebär SMS att man får in några kronor från ungdomar som inte skulle ha råd med högre telefonkostnader, men frågan är obesvarad om inte samma pengar skulle spenderats ändå?
Här kan nämnas att japanska Docomo som var först i världen med 3G (Tokyo) slåss med vikande lönsamhet, svåra förluster för 3G systemet och paradoxalt nog problem med lönsamheten just därför att folk använder textmeddelanden istället för att prata, därför att det är billigare. Docomo konkurrerar alltså ut sig själv.
Att 3G skulle vara ett billigt system att bygga lär ingen tro, kostnaderna formligen skenar iväg i samma takt som förlusterna för operatörerna såväl som telekomindustrin ökar. Text och data i 3G kostar reellt mer i 3G eftersom hela systemet byggs och text/data direkt konkurrerar med röst i systemets radiokanal. Ju mer data, ju mindre röst ryms i luften, och tvärtom. Detta innebär givetvis att man i 3G måste betala för datamängden. Att tro att 3G text/bild meddelanden ska kunna erbjudas billigare än dagens SMS/MMS är fåfängt, i alla fall om man ska kunna tjäna pengar...
Riktigt paradoxalt kan man också konstatera att om man vill spara pengar så kan man använda en GSM telefon med GPRS och skicka meddelanden med "chat" istället, dvs. ICQ eller MSN Messenger. Nyare GSM telefoner börjar dyka upp på marknaden med inte bara WAP/GPRS inbyggt utan även allt det som man brukar ha i sin dator på kontoret/hemmet, i sin bärbara dator eller i sin handdator. Då en handdator har en inbyggd GSM telefon eller en GSM telefon har handdator funktioner då visar det sig att det blir billigare att använda GPRS än SMS... Ytterligare ett tecken på att telekomindustrin konkurrerar ut sig själv.
Man kan surfa på nätet, kolla sin mejl och vara ständigt "på-loggad" med en handdatortelefon med GPRS (GSM nätet). Allt det som föreslagits för 3G nätet (förutom möjligen rörlig video) kan alltså redan IDAG göras på GSM nätet med produkter ute på marknaden idag. 3G fyller inget tomrum, skapar ingen ny marknad, är inte efterfrågat och täcker inget gammalt eller nytt behov som inte befintliga system/produkter gör bättre och billigare. Förresten, vem vill ha en bildtelefon och se brorsan orakad och bakfull på lördagen? Bildtelefonen har förekommit i filmer och visioner allt sedan 40-talet, och produkter har faktiskt funnits på marknaden i tiotalet år med bildtelefoner och videokonferenser över vanliga telefonnätet. Något genomslag har det aldrig blivit, folk verkar inte speciellt intresserade av bildtelefoni.
De satellitbaserade mobilsystemen har gått i kvav. Iridium var det enda av fyra satellitbaserade mobiltelefonsystem som lyfte, och det slutade med världens mest spektakulära och omfattande konkurs. Tills vidare har man låtit satelliterna vara kvar, men kundkretsen blev aldrig mer än några tiotusentals kunder, inte de tiotals miljoner som man förväntade sig. Enorm förlustaffär för alla inblandade. Microsofts Bill Gates tänkte sig 840 satelliter med trådlöst internet, en satsning som helt kommit på skam, man avbokar nu beställda satelliter och drar i nödbromsen. Den teknikdrivna utvecklingen får se sig inträngd i skamvrån, det duger inte att skapa teknik för teknikens egen skull, tekniken måste fylla ett verkligt behov - inte en vision.
Till sist är det bara att konstatera att i slutändan kommer samhället att få betala dyrt för ogenomtänkta, vildvuxna, teknikkåta visioner av 3G. När finländska motsvarigheten till Telia tvingades skriva av över 40 miljarder i ren förlust på 3G satsningen i Tyskland, då inser man att 3G kan sabotera världsekonomin. En del politiker och industrifolk för fram tanken att 3G ska rädda världsekonomin, eller åtminstone den svenska... Men sanningen är nog snarare att 3G stjälper hela lasset istället. I EU räknas 3G satsningen i den ofantliga och otroliga summan av 3000 miljarder kronor! Om det slås ut på den arbetande befolkningen så blir det tiotusentals kronor per arbetare, i ren kostnad för utbyggnationen, sedan ska skiten drivas också. I slutet av kedjan står aktieägare, fondägare, banker och stater, det är där förlusterna till sist hamnar. France Telecom gick med 70 miljarder i förlust, Brittiska Orange med 100 miljarder, Finländska Sonera 40 miljarder, och så vidare tvärs genom alla länder... Förluster skapade av en satsning på framtida system, inte på grund av etablerad verksamhet. Stora satsningar ger stora fall.
Sonera har dragit sig ur 3G satsningen i Tyskland. I Norge delades det ut fyra 3G licenser, en av de fyra operatörerna gick i konkurs redan för ett år sedan, alldeles nyligen har ytterligare en operatör kastat in handduken och lämnat tillbaka sin licens. För Norges del ser den "heliga" konkurrensen mer att bli ett spel för galleriet än verklighet. I Sverige har PTS hittills vägrat ändra licensvillkoren fast flera av operatörerna ansökt om anstånd med utbyggnaden. Orange har en mycket dålig ekonomisk situation och vissa initierade påstår att Orange kommer att dra sig ur 3G-satsningen i Sverige. Det är många operatörer som nu försöker dra i nödbromsen, medan andra spelar ett tufft spel - bluffpoker och hoppas att andra tar sina förluster först.
Då i princip alla operatörerna uppvisar förluster i sin verksamhet kan man undra hur de ska klara av att få fram pengar att bygga 3G näten för? Dessutom anser marknadsanalytiker idag att det dröjer minst 12 år innan 3G satsningen betalat sig och kan börja ge vinst! Och det gäller under förutsättning att man faktiskt lyckas bygga klart och att kunderna faktiskt använder 3G…
Om en operatör, t.ex. Hi3G eller Svenska UMTS-nät, går i konkurs, vem betalar då markägaren för masten som står där och skräpar? Vem betalar fastighetsägaren hyran enligt avtal? Vem tar bort masten, antennerna, kablarna tvärs genom takplåtar och bjälklag? Vem återställer? Tja, rent krasst så blir det självklart fastighetsägaren som får stå för kostnaderna själv. Att få 10 000 kronor per år för en basstation kan tyckas attraktivt eftersom man inte måste arbeta för pengarna, men säg att systemet läggs ned efter fem år och operatören gått i konkurs, då ryker säkerligen mycket mer än 50 000 kronor bara för att plocka ned antenner/mast och forsla bort skiten samt återställa byggnad/mark. En ren förlustaffär!
Den som mot förmodan tror att 3G INTE kommer att monteras ned så småningom så kan det vara väl värt att ge perspektiv på saker och ting. NMT450 är det system som överlevt längst, det fanns på åttiotalets slut och finns än idag, måhända i en tynande tillvaro. NMT900 lades ned efter cirka tio års bruk då GSM tog över. GSM är idag cirka tio år. Frågan är då, hur gammalt blir 3G om det ens blir färdigbyggt?
Att idag skriva avtal på 3 års sikt med 50 000 kronor per år för en basstation inne i Stockholm kan tyckas rimligt, men även här är riskerna mångdubbelt större. Om en enda hyresgäst flyr fältet så kan kostnaderna äta upp "vinsten". Säg att en bostadsrättsinnehavare märker att lägenheten är mer svårsåld p.g.a. av en basstation på husets tak, även en "mindre" justering av priset på en lägenhet i Stockholms innerstad innebär 50-100 000 kronor eller mer! Då får bostadsrättsinnehavaren stå med en förlust p.g.a. att föreningen (föreningens styrelse) ansett det hela "lönsamt"...
Hyresgäster ska prata med sina grannar och med sin hyresvärd och klargöra sina ståndpunkter. Det borde vara en självklarhet för en hyresvärd att verksamheten går ut på att tillhandahålla bostäder åt sina hyresgäster, inte att tillhandahålla teknikutrymmen för operatörers basstationer. För en hyresvärd borde det vara självklart en prioritet att ha nöjda hyresgäster, även om det innebär att de måste säga nej till operatörernas förfrågningar om att sätta upp basstationer. De pengar basstationsavtalen kan ge förloras ju mångfalt om man så bara tappar en enda hyresgäst.
Bostadsrättsinnehavare ska poängtera för sin styrelse och sina övriga grannar att en basstation mycket väl kan sänka marknadsvärdet på en lägenhet, även en blygsam sänkning för en lägenhet i Stockholm blir tiotusentals kronor. Det har egentligen ingen betydelse om hälsoeffekterna är "bevisade" eller inte, utan marknadsvärdet handlar ju om tyckande och tro. Tror folk att basstationer kan vara farliga så sänks marknadsvärdet därefter. Detta har blivit tydligt i samband med villor invid kraftledningar, dessa hus är klart mer svårsålda och värdet lägre. Det är en öppen fråga, men högst relevant, hur civilrättsliga processer kommer att falla ut om en bostadsrättsinnehavare stämmer föreningen för den uppskattade värdeförlusten styrelsen åstadkommit med ett avtal för en basstation. Bara risken för detta borde räcka för att en bostadsrättsförening ska tacka nej till basstationer på sina fastigheter.
Villaägare ska vara mycket vaksamma på kommunens bygglovsärenden, bäst är att ringa eller skriva och fråga vad som är på gång för området. Tyvärr tolkar många bygglovshandläggare att endast den närliggande grannen till ett ärende har rätt att erhålla information och rätt att inlägga synpunkter. Detta är felaktigt, även grannar på långt avstånd kan se masten och mer rätt hävda att bygglovsärendet påverkar deras boendemiljö, estetiskt och annorstädes. Beslutas ett bygglov utan att du fått reda på det, överklaga direkt om du kan se masten. Tycker du att den röda lampan är störande, att masten bryter horisontlinjen, så klaga på. Om inte annat så fördröjer du processen.
Debatten har som synes många facetter, men det som är mycket grundläggande är påståendena om "farligt" å ena sidan och "ofarligt" på andra sidan. Debatten kommer alltid att spåra ur om man för debatten på denna nivå.
De som hävdar att mobiltelefonin är ofarlig hänvisar till gränsvärdena och säger att då dessa inte på långa vägar överskrids är det ofarligt.
De som hävdar att mobiltelefoner eller basstationer är farliga hänvisar till diverse forskning samt egna iakttagelser om att man helt enkelt mår dåligt i närhet av basstationer eller efter samtal i mobiltelefonen.
Men vad är då gränsvärdet? Jo, det grundas på två grundläggande fysikaliska egenskaper, dels induktion (införsel) av elektrisk ström i vävnad, dels att fältet värmer upp vävnaden. Induktion är den viktiga parametern för lägre frekvenser, upp till några megahertz. Blir induktionen för stor kan man få en direkt stimulering av nervsignaler i kroppen och alltså direkt störa livsviktiga funktioner såsom hjärtslag. Vid direktkontakt med 50 Hz 230 volt i vägguttaget kan man lätt få en direkt ström genom hjärtmuskeln som då får "signalen" att dra ihop sig, en kramp som leder till döden. Då man står i ett starkt elektriskt eller magnetiskt fält induceras också ström i kroppen, dock av klart lägre styrka, men det är möjligt att dö även av detta. Därför sätts gränsvärden för elektriska och magnetiska fält på lågfrekvenssidan utifrån induktion. Detta gäller toppvärde och direkt simultant, det handlar inte om medelvärden eller om genomsnittlig styrka under en viss tid, utan en absolut gräns.
Nu är det så att gränsvärdet är högt, långt över de nivåer som man pratar om rakt under en stor kraftledning eller i rummet över en transformatorstation. Där är det alltså inte möjligt att enbart förlita sig på gränsvärdet, helt enkelt därför att cancer och andra problem inte beror på induktion. En vanlig bildskärm tål inte magnetfält utan kommer att ge en dålig och deformerad flimrande bild om magnetfältet överstiger ca 0,5 mT, en bråkdel av gränsvärdet. Det är alltså ur hälsoaspekt tillåtet att ha ett kontor över en transformatorstation samtidigt som lokalen kan vara värdelös genom att bildskärmar och andra apparater inte fungerar i lokalen. Lokalen kan på sikt vara hälsovådlig p.g.a. av den ökade cancerrisken det kraftfrekventa magnetfältet för med sig. Kraftfrekvent magnetfält är idag internationellt erkänt som en "klass 2B cancerogen". Gränsvärdet kan alltså garantera att en direkt akut fara inte uppstår, men kan alltså inte garantera ofarlighet.
För högre frekvenser, megahertz och gigahertz så handlar det om uppvärmning, man anser att den uppenbara risken är brännskada, något man vill undvika. Genom djurförsök kan man konstatera brännskador på de kroppsdelar som är känsligast, dvs. ögat och testiklarna eftersom de saknar förmåga att transportera bort värmen. Den fältstyrka som ger observerbara skador efter en 8 minuters exponering accepteras som en skadenivå, denna nivå divideras med 10 för att ge det gränsvärde som ska gälla för yrkesmässig exponering. För allmänheten som anses kunna vara ovetande om exponeringen dividerar man skadenivån med 50. Detta är alltså grunden till de av SSI refererade gränsvärdena för GSM900, GSM1800 eller 3G. "Kokar man fläsk så är det inte bra".
Gränsvärdet av 4,5 W/m^2 (liktydigt med 41 V/m) för GSM900 är alltså avsett att undvika akuta brännskador. Gränsvärdet är baserat på ett kort tidsintervall av 6 eller 8 minuter. Att sedan befolkningen exponeras 24 timmar om dygnet år ut och år in anses av SSI som ofarligt eftersom en akut brännskada inte uppstår.
För att avsluta denna långa artikel kan man bara konstatera att debatten fastnat på så löjliga men fundamentala saker som att "Inte farligt" faktiskt inte betyder "ofarligt". Att något inte är farligt med avseende på en direkt akut brännskada säger naturligtvis absolut ingenting om andra skador såsom trötthet, minnesproblem, sömnstörningar, huvudvärk, cancer eller annat, och givetvis inget om framtiden. Ett gränsvärde som är avsett att skydda mot akuta värmeskador kan givetvis inte skydda mot skador som uppstår efter långvarig exponering. Cancer är ett exempel, det är inte en brännskada och uppstår inte på 6 minuter. Om nu GSM eller 3G verkligen kommer att ge cancer eller ej är ovidkommande, det viktiga är att sluta diskutera gränsvärden och börja prata sunt förnuft och försiktighetsprincip. Försiktighetsprincipen infördes i vår lagstiftning just för att skydda befolkningen mot påverkansfaktorer som vi INTE har fullständig kännedom om! Den ska användas då vi inte vet utan bara befarar ett problem.
Vi borde ställa samma krav på teknik och kemikalier som vi gör på medicin, bolagen måste testa sina produkter noga och visa att de är ofarliga innan de får släppas ut på marknaden! Då skulle vi undvika katastrofer såsom PCB, DDT, flammskyddsmedel och troligen såväl GSM som 3G. Det skulle inte nödvändigtvis innebära att mobiltelefoner är en omöjlighet, men vi skulle säkerligen konstruera systemen annorlunda gentemot dagens system.
Clas Tegenfeldt, BEMI, 2002-12-03
Back to http://www.bemi.se
Last updated: